Att veta om det du läser eller ser är sant - Känslorna styr dig

Källkritik var så mycket enklare förr. Eller i alla fall levde jag väl i en förenklad källgransknings bubbla. Visst var  Vem - Vad -Varför - Hur ledord och gällde i högsta grad. Men filterbubblor, AI och annat pratade jag inte om då. Inte heller känslofokuset.

Det funkar inte så idag.

Vi har kommit ytterligare nivåer vidare i komplexiteten i att lära våra elever och oss själva att källgranska.

Mycket av vad vi läser och ser är producerat för att väcka våra känslor och syftar till att vi ska reagera. Webbmedias rubriker ska få oss till att läsa.  "The attention economy" gör allt för att få vår uppmärksamhet.

En rubrik vi läser, en bild vi ser,  får oss att reagera. Vi läser vidare. Våra känslor antingen svalnar under läsningen eller blir ännu mer hetare.

Samma rubrik sprids vidare i olika medier. Artikelinnehållet skrivs om lite annorlunda - men oftast följer rubrik och ingress med i den ena artikeln efter den andra.

Du kanske känner tillit till källan och känslorna svingar dig vidare.

Idag klickar vi vidare i sociala medier. Det vi har läst blir spritt vidare och vidare omkring. Artikeln sprids som ringar på vattnet. Det vi från början har läst blir befäst som en sanning av alla synpunkter och vidareklickning.

Det känslomässiga styr oss allt mer när vi ska tolka innehåll vi läser på nätet. Våra impulser tar över när vi läser.

Jag läser just nu boken Människan - en kort historik över vår förmåga att klanta till det av Tom Philips. I kapitlet Din hjärna är inte riktigt klok berättar Philips om hur gärna vår hjärna vill se mönster i det vi upplever.  Vilket gör att vår hjärna vill se mönster överallt - även där det inte finns några.

Han berättar vidare om de genvägar som våra hjärnor gör. .... och precis som vanliga genvägar så kan de ofta leda fel.

En av de där genvägarna är "förankringsheuristik". Det innebär att du bestämmer dig för något som bygger på den första informationen du får. Denna information fungerar som ankare för allt som vi sedan bygger vårt omdöme på.

Den andra genvägen är "tillgänglighetsheuristik". Då gör du dina bedömningar på den information som du enklast kommer åt.

Hjärnan är lat.

Vår hjärna vill inte heller göra bort sig. Vi håller fast vid en bekräftelseförväntning -konfirmeringsbias.

För att göra det ännu jobbigare har vi också ett "grupptänk" som vi måste brottas med. Vi ansluter oss lätt till trendiga och populära företeelser.

"Till att börja med innebär vår önskan att förstå välden och urskilja mönster i den att vi ägnar ganska mycket tid åt att övertyga oss själva att värden fungerar på ett visst sätt när den i själva verket inte alls gör det. Det kan omfatta allt från smärre personlig vidskepelse till helt felaktiga vetenskapliga teorier, och det kan förklara hur det kommer siga att vi så enkelt faller för propaganda och falska nyheter.  (Philips, s 31)

Dessa olika psykologiska känslomässiga infallsvinklar är intressanta och viktiga att ta upp när vi pratar med våra  elever om källkritik. Kan bli intressanta diskussioner i klassen.


Boken jag refererar till:
Phillips, Tom (2019). Människan: en kort historik över vår förmåga att klanta till det. Västra Frölunda: Tukan förlag. Västra Frölunda: Tukan förlag