- Hämta länk
- X
- E-post
- Andra appar
- Hämta länk
- X
- E-post
- Andra appar
Det här är inte propaganda av Peter Pomerantsev är en bok som skrämmer. Mina rädslor, över hur vi påverkas av informationskrafter som är osynliga för oss men som är så starka, förstärks. Där känslorna blir viktigare än fakta. Den här boken ger viktiga kunskaper om hur desinformationskampanjer fungerar. En bok som också är synnerligen aktuell i dessa desinformationstider som rått under coronapandemin.
Vi sitter där, mitt i smeten. Internet var ju tänkt som vägen till ökad demokrati och frihet. Istället sitter vi nu omringade av fejkad information, trollfabriker, påverkanskampanjer och fejkade nätkonton.
Pomerantsev tar med oss läsare på en resa där han påvisar detaljer vilka slutligen blir till en skrämmande helhet. En desinformationens arkitektur med motstridiga budskap och en tänjning av sanningen till oigenkännlighet. Där makter omdefinierar sanningen. Där statligt understödd trollning är en viktig maktfaktor.
Problemet är så omfattande att det är svårt att greppa och förstå. I dag har vi tillgång till mer information än någonsin. Pomerantsev pekar på att fakta har förlorat sin styrka. Makthavarna ljuger friskt och skäms inte för det. Putin och Trump har inga skrupler när det gäller sanningshalt eller fakta men ändå är det inte hinder för deras framgång.
Pomerantsev menar att i den värld där konspirationerna travas ovanpå varandra - och där man tror att starka krafter kontrollerar allt - skapas ett mörker i vilket man vill förlita sig på en starkt hand som t ex Trump eller Putin.
De sociala mediernas roll tar stor plats i Pomerantsevs bok. Bakomliggande krafter skapar sagor som vi blir delaktiga och medverkar i. Sociala medier används som ett brus mot sanningen. Facebookgrupper skapas med olika intresseprofiler, som när de väl växt till sig och blivit stora, infogas kommentarer med vissa syften - där agendan är en helt annan än den aktuella facebookfasadens inriktning.
I sociala mediers utformning ligger att tid- och rumsproportioner blandas ihop, påpekar Pomerantsev. Terrorattacker hamnar bredvid den söta babyvideon och de roliga skämtvideorna tillsammans med selfies från våra vänner. Det blir en utplattning mellan dåtid och nutid och förlorade perspektiv.
Han påpekar vidare att sakligheten blir allt mindre viktig. Folk vill gärna vara med och del av det som framkallar starka känslor. De där nära ämnena som berör oss. Vi är så lättledda och lätta att manipulera utan att vi märker det.
Han menar vidare att sociala medier erbjuder obegränsat utrymme för olika former av extrem individualism. Möjligheten att ta plats och uttrycka sig är outtömlig.
"Sociala medier, den där lilla självupptagenhetsmaskinen, den enklaste metod vi någonsin haft för att placera oss själva på fåfängans piedestal, är också den mekanism som är bäst på att bryta sönder oss."(Pomerantsev).
Men dessa individuella uttryck omvandlas till data. Förekomsten av vissa ord, när inläggen görs, hur vi förflyttar oss och hur vi uttrycker oss. Allt det här som sedan förs vidare till krafter som påverkar oss med annonser och kampanjer som vi inte ens är medvetna om. Denna bild av oss illustrerar Pomerantsev som "skärvor av information med ojämna kanter". Det blir lite om shopping, lite om hälsa. Skärvor som kan fogas samman i olika mönster för kortsiktiga syften.
Skolbibliotekarien har en mycket viktig uppgift i skolan att stå i frontlinjen inom alla MIK:s områden. Ett område som är väldigt omfattande och som ständigt förändras! Pomerantsevs bok ger nyttiga insikter i den mörkare delen av vårt informationssamhälle. En bok verkligen att rekommendera!
Pomerantsev, Peter (2020). Det här är inte propaganda: kriget om sanningen. Stockholm: Ordfront
Kommentarer
Skicka en kommentar