Nyfikenheten och lusten som verktyg för kritiskt tänkande

 

Så viktigt det är att vi som pedagoger och lärare låter elevernas nyfikenhet få blomstra. Frågor som Hur? På vilket sätt? Varför? Tänk om .... Skulle det ....? Barn är av naturen nyfikna och ställer massor av frågor. Ungdomarna ställer också många frågor och ifrågasätter - kanske ofta med viss cynism.

Vi, skolbibliotekarier/pedagoger bör därför se till att ofta trycka på Nyfikenhetsknappen. Det finns flera olika sätt vi kan väcka elevernas nyfikenhet. Ett sätt att väcka denna nyfikenhet och få eleverna till att fundera är att ha öppna diskussioner. Då också att få eleverna att reflektera och tänka över sitt eget tänkande. , s k metakognition. Metakognition är grundbult för allt kritiskt tänkande - att vi frågar oss varför vi tänker som vi gör och varför vi tror på vad vi tror.

En annan knapp som vi som skolbibliotekarier/pedagoger kan trycka på och göra eleverna medvetna om är Känsloknappen. Känslorna styr våra tankar, vad vi tror på och hur vi reagerar. Även om känslor i första taget inte hör i hop med kritiskt resonemang så gör de det i högsta grad. Att lära oss känna igen, och i bästa fall hantera känslor, är en del i källkritiskt granskande. När vi är känslomässigt engagerade är det svårt att inte dra förhastade slutsatser eller göra feltolkningar. Undervisning i argumentation och logiskt tänkande vore kanske väl värt att satsa på även i grundskolans kursplan? Så att vi kan lära oss känna igen och navigera i det brus av känslomässiga tilltal och fördomar som översvämmar oss när vi befinner oss på internets olika plattformar.

Photo by  Pete Linforth från Pixabay