Jante och jag

 Ibland - fast egentligen alldeles för ofta - tänker jag på hur skickligt Jante slingrar in sina armar om mig och gör att jag hindras i det jag tänkt. Även här i bloggskrivandet får jag ibland slita hans armar ifrån mig. 

Vi, speciellt här i Sverige, bör inte sticka ut utan istället hålla oss till enhetligheten. Ingen ska förhäva sig och synas. Men det märkliga är att det gäller bara oss själva. Inte de andra ...... Världen vimlar av influencers och folk som syns och hörs. Varför har då så många av oss (alldeles för många) de där kedjorna som binder oss fast och gör att vi inte vågar. Rädda för att det vi förmedlar ska nagelfaras och belysas i strålkastarljus från alla möjliga vinklar. Med ett slutbetyg som avslutande stämpel. Med medföljande huvudskakningar och fniss över den dåliga kvaliteten. Tror vi. Befarar vi. Och kryper långt in i Jantes varma och trygga famn igen.

Skolbiblioteksvärlden behöver skolbibliotekarier som stängt dörren för Jante och vågar skriva och berätta om goda idéer som växt fram i idémyllan i deras biblioteksjordar! Det är ju av alla andra vi får idéer som vi sedan kan baka om och göra annorlunda eller helt enkelt behålla dom som dom är.

Sätt inte era ljus under skäppan! Låt inte Jante blåsa ut era idéer.

Photo by Gerd Altmann från Pixabay