Publicerad av
Skolbiblioteksresursen - Monica Nilsson-Ehrenstråle
Administration
Kvalitetsarbete
Styrdokument
Övrigt
- Hämta länk
- X
- E-post
- Andra appar
Maria Gunther, DN, skrev i februari, en bra artikel om mekanismerna kring konspirationsteorier.
Att bemöta konspirationsteorier är inget lätt arbete, utan det är ett långsamt arbete som kräver tid och tålamod, fastställer hon.
Den falska teorin kan inte undermineras om man framställer personen som dum. Maria betonar att det handlar om att inte trampa på personens självkänsla. När man utmanar konspirationsteorier, utmanar man också människors uppfattning om dom själva, deras identitet och deras intelligens. Den främsta drivkraften kan vara just den självkänslan som konspirationsteorin ger. Underförstått säger konspirationsteorietikerna till sin publik att de tillhör en minoritet som inte har låtit sig luras utan tvärtom är särskilt smarta. Att de har värdefulla kritiska egenskaper vilket gör dem skeptiska till auktoriteter. De låter sig inte luras av den etablerade vetenskapen, politikerna, läkemedelsföretagen osv.
Viktigt är alltså att vi förstår att när vi utmanar någons konspirationsteori, eller falska uppfattning, att vi då också utmanar människors uppfattning om sin identitet, sin uppfattning om sig själva och sin intelligens.
När jag läste källkritik på en distanskurs i Jönköping läste vi också om svårigheterna i att bemöta falska uppfattningar och konspirationsteorier. Debunking som det också kallas.
Kommentarer
Skicka en kommentar