Begreppstolkningar

 

Har funderat på det där med begrepps olika tolkningar....

Utifrån våra olika "världsbilder"  anammar vi nya begrepp som flyger emot oss i samtal med andra. Begrpp som vi lärt känna via media eller begrepp som vi flitigt använder i våra fackspråk tillsammans på våra jobb. Begrepp som vi inom oss format om, osynligt och omedvetet och individualiserat, var och en av oss. Alla med olika betydelser utefter vad var och en av oss lägger in i begreppet.

Du och jag och alla de andra möts sedan där ute på våra olika arenor och samtalar och använder  begreppet - med våra olika individualistiska begreppsförståelser inom oss. Var och en med sin speciella tolkning. Osynligt. Vi tror alla att vi talar om samma sak - när vi i själva verket inte gör det. Det finns ingen sann bild av begrepp. Begreppen definieras av olika innehåll och är laddade med så många olika egenskaper baserade på enskilda möten och erfarenheter som format bilden av begreppet.

För en tid sedan kom jag i samspråk med en lärare som var djupt oroad över sina elevers bristande läs- och skrivförmåga i grundskolans senare del. En förändring som märkts av speciellt under de senaste sex-sju åren. När hen påpekade hur mycket de digitala verktygen tagit över hos eleverna insåg jag den fallgrop jag trillat ner i med mitt användande av begreppet digitala verktyg. Jag förstod hur otydlig jag varit här på bloggen och i andra sammanhang över vad jag menar med digitala verktyg. Begreppet digitala verktyg kan lika gärna tolkas synonymt med de nya läromedel som finns att tillgå där eleverna kan klicka sig fram på olika fylleriövningar och se tillrättalagda videor istället för att mekaniskt läsa text. Så långt ifrån syftet med denna blogg.

Läraren berättade om en lärmiljö där eleverna blivit “street-smarta” i hur de ska gå tillväga med skolans digitala verktyg. De lär sig snirkla sig fram på enklast tänkbara vägen och blir därmed lata och vill inte längre skriva för hand. De vill inte heller handgripligen läsa utan väljer att lyssna på upplästa texter .... eller ännu hellre slötitta på en pedagogisk film där tankarna kan vandra i väg bort. Kraven från eleverna om dessa laidback-läromedel är svåra för läraren att stå emot. Lite vill ha mer.

När jag då skapat en blogg med fokus digitala verktyg förstår jag hur vissa lärare känner det. 

Så olika vi tänker när vi pratar om digitala verktyg. För mig är digitala verktyg framförallt ett kommunikativt och skapande verktyg. Inte ett verktyg som i skolan möjliggör snabbare fylleriövningar och slötittande på de där skolfilmerna som nu blivit upphottade och sänds på elevens tryckkommando på deras egen skärm. Utan istället är ett verktyg som låter eleverna berätta och presentera,

Eleverna behöver läsa, läsa och åter läsa. Självklart håller jag fullständigt med. De behöver skriva för hand - både med avseende på teknikaspekten men också för att bättre kunna reflektera. Allt det där är ju grunden för att vi ska kunna kommunicera och skapa. 

Men det som jag menar med digitala verktyg är ett redskap i detta .... men då inkluderar jag inte digitala läromedel/lärresurser i mitt begrepp....

Digitala läromedel är självklart bra men bäddar inte för att ge digital kompetens och delaktighet i samhället. Den begreppstolkning jag omfattar i min blogg handlar mer om att producera och inte konsumera färdig information. Skolbiblioteket har en viktig funktion i att inspirera lärare och elever i att använda det jag kallar för digitala verktyg. Det vill säga färdigheter att använda digitala verktyg för kunskapssökande, informationsbearbetning, skapande, presentation, kommunikation och lärande. Att läsa och skriva olika typer av text och uttrycka och presentera egen information via olika tekniker och media. Och också om att lära sig digitalt vett och etikett när det gäller kommunikation, beteende, bruk av bilder och annat informations-material. Och så vidare.

Hur kan jag synliggöra denna min begreppstolkning och utesluta den andra begreppstolkningen?

Image by Bradley Pisney on Unsplash